Fulhetens försvar

Efter att en lärare på min utbildning hävde ur sig att han tyckte att mitt torp såg ut som något ur Twin Peaks (och inte på ett bra sätt) har jag funderat lite. Varför måste alla torp vara perfekta och gulliga egentligen? Kan dom inte få vara lite brokiga, egenhändigt lagade och märkta av tiden? Att de står kvar och används måste ju trots allt vara det viktigaste och inte att de uppfyller "bilden av det perfekta torpet". Eller?

I modern antikvarisk anda har jag nu (lite trotsigt) börjat försvara torpets "fulhet" (som jag ju på sätt och vis tycker är finhet). Som plåttaket till exempel, måste det verkligen bytas ut? Varför måste ett 1800-tals torp ha lertegel, spån el dyl på taket? När denna fantastiska sinuskorrugerade plåt har gjort så mycket gott för torpet och är minst lika äkta som något annat?

Sån här blir man av att studera till antikvarie men kanske är det bra? Att se värdet i alla tillägg på en byggnad gör ju renoveringen/ restaureringen både enklare och billigare! Inget behöver ju bytas ut, endast lagas och underhållas... Perfekt ju!

Nu tänker jag på allvar försöka omvärdera plåttaket och fundera över om det går att behålla och hur man i så fall underhåller det. Kan man måla det kanske? Tips mottages tacksamt! Vem vet, kanske byter jag ändå ut det så småningom men då har jag ju åtminstone tänkt över saken ordentligt.