Jag har köpt en tapet till "vardagsrummet" i torpet, ett stort beslut för mig kan jag lova! Och det blev en nytillverkad designertapet, något jag verkligen inte trodde skulle hända. Inget limtryck och ännu mindre lumppapp och schablonmåleri alltså...
Den är beige och blå med ett jugendmönster föreställande rosor och kejsarkronor som slingrar som om varandra.Så här:
![]()
![]()
![]()
Medaljonger och romber i all ära men jag vill ha tapeter som gör mig lycklig. Och jag går inte igång på 1800-tals mönster, jag går igång på blommor!
Jag har drömt om den här tapeten i flera år men inte tänkt att den skulle passa på torpet men nu skulle den plötsligt försvinna ur sortimentet och var samtidigt nedsatt i priset vilket fick mig att tänka över saken en gång till. I rött och grönt är den helt galet fin också men jag tror det skulle bli för mycket för ett så litet rum. Och jag har tänkt mig en blå tapet i det här rummet. Blå och blommig allra helst. Förhoppningsvis kommer den skära sig alldeles precis lagom mot min mörkgröna kakelugn!
Dessutom ändrade jag åsikt om jugendtapeter i 1800-tals hus när jag nyligen hälsade på en vän som hyr ett 1800-tals hus i Skåne. På vinden satt den här gamla tapeten och var hur fantastisk som helst. Och den passade inte ett dugg dåligt i det gamla 1800-tals huset!
Varför nytrycks inte såna här mönster undrar jag? Det kan väl inte bara vara jag som blir lycklig av dem? Alltså jag vet ju att det nytrycks tapeter med jugendmönster men inte de allra mest fantastiska och färgsprakande. Inte mig veterligen.
Kanske kan det här tapetköpet fungera som motivation att ta mig an renoveringen av rummet. Ett mål i sikte. Jag längtar nämligen väldigt mycket efter att få sätta upp dem!