Något stort har tagit sin början. Jag vågar inte riktigt tro på att det faktiskt kommer hända men kanske, kanske kommer murstocken att bli hel snart. Eller helare åtminstone.
Det som hänt än så länge är iallafall att jag och min vän Susanna byggt en arbetsställning på taket. En med en liten plattform högst upp där man kan stå och jobba med murstocken. Eller i sämsta fall sitta och titta på sjön. Eller stjärnorna.
Det som hänt än så länge är iallafall att jag och min vän Susanna byggt en arbetsställning på taket. En med en liten plattform högst upp där man kan stå och jobba med murstocken. Eller i sämsta fall sitta och titta på sjön. Eller stjärnorna.
Så nu har jag för första gången någonsin varit uppe på taket! Det var verkligen hög tid. Och jag har kunnat lägga en skifferplatta över skorstenen så att det inte regnar ner i den. Bara 6,5år för sent. För det är tydligen förfärligt obra för lerbruksmurade murstockar som står kalla att det regnar in i dem. Har jag fått veta nu. Ja antagligen för de kalkbruksmurade också. (Så alla ni som liksom jag inte förstått vikten av detta tidigare, spring iväg och gör det nu!) Men. Vad gör några år hit eller dit när den förmodligen stått oeldad sedan 60-talet försöker jag trösta mig med. Nu har den i varje fall ett lock. Men det får inte bli för tätt heller utan fukt måste kunna komma ut. Därför ska plattan ligga uppe på några tegelstenar.
