Hälsningar från 80-talet

March 24, 2016, 3:51 am

Jag fick en påskhälsning från 80-talet idag. En som gjorde mig väldigt glad!

Bakgrunden är att jag har haft praktik på Västarvet de senaste fem veckorna och suttit vägg i vägg med gamla Älvsborgs länsmuseums arkiv om dagarna. Alltså där allt gammalt byggnadsinventeringsmaterial från länet förvaras. Att mitt torp inventerats på 80-talet har jag vetat länge men att det fanns mer material än det man hittar i inventeringsrapporten visste jag inte. Men jo, i muséets arkiv fanns negativ av fem bilder av mitt torp tagna 86-87 som väntade på mig. Och den snälla fotoantikvarien scannade in dem åt mig och här är dom nu, framkallade för första gången!

Visst är dom fina! Jag tycker det är väldigt fint med den samlade klungan av stora träd runt huset och sedan inte så mycket mer. Man ser också att åkern var väldigt mycket mer välskött än idag och att det var färre träd och mindre buskar och sly. Och så mycket luftigare och ljusare det var när inte granplanteringen bakom huet hade hunnit växa sig så hög! Det är väldigt nyttigt att få se sånt här för man får visioner för framtiden!

Torpet var väldigt skruttigt redan då. Men till skillnad ifrån de flesta hus som värderats som kulturhistoriskt värdefulla vid den tiden så hade det ju åtminstone inte renoverats sönder när jag köpte det. Det är ju alltid nån tröst. Tvärt om ser huset nästan exakt likadant ut på den här bilden som när jag köpte det. Samma trasiga hängränna och fuktiga masonitvägg... Eller nej, taket över tillbyggnaden var i bättre skick och inte så rostigt ser jag nu.

Krönet och putsen på skorstenen var fortfarande kvar vid denna tid men om man tittar noga så ser man att krönet på skorstenen är på väg att trilla ner. Baksidan ser annars rätt ok ut. Nästan nymålad!

Och den lilla farstubron, den var ju fin ändå!

GLAD PÅSK till er alla från mig och torpet!

↧

Bakugnsfrågan

April 17, 2016, 9:37 am

≫ Next: Nya tankar på gammalt tema

≪ Previous: Hälsningar från 80-talet

Eftersom det var så många av er som engagerade er i frågan om varför min murstock ser ut som den gör så tänkte jag att jag skulle uppdatera med lite ny information. Jag tror nämligen att jag har hittat svaret. Byggnadsantikvarien på Nääs och litteraturen säger samma sak: det handlar helt enkelt om utrymme. En bakugn är så skrymmande så det kan bli svårt att få plats med den i en väldigt liten stuga. Speciellt bakugnar som, liksom min, är murad av natursten för de är tydligen lite extra stora.

Det blir ju ännu tydligare när bakugnen går långt ut på andra sidan väggen!

Bilderna ovan kommer från den här boken

Jag gick igenom bakugnshyllan på biblioteket på Slöjd och Byggnadsvård Nääs och konstaterade att den verkade vara den bästa. Ett tips om någon av er vill läsa mer om bakugnar alltså.

Jag tillhör ju inte den där bakugnsfrälsta ligan som drömmer om att baka mitt bröd i bakugn. Inte än. Jag har fullt upp med att förstå dem med avseende på konstruktion och material just nu. Men vem vet, när jag är en gammal tant kanske jag kan baka mina limpor i bakugnen. Klädd i huckle och förklä. Jo det är en trevlig tanke. Men just nu vill jag bara ha ett helt och också gärna varmt hus.

↧

Nya tankar på gammalt tema

April 19, 2016, 11:18 am

≫ Next: Närmare stjärnorna

≪ Previous: Bakugnsfrågan

Jag går i glasverandatankar nu igen. Det kommer sig av en ny idé, en ide om att låta ingången till verandan vara från köket. Skälet till det är att väggen på den sidan redan är så pass söndertrasad eftersom det har varit en dörr där en gång tidigare. Det gör liksom ont i mig att ta upp en dörröppning i den intakta timmerväggen på andra sidan... På det här viset kommer nog också köket få sig ett ordentligt lyft eftersom det idag är lite för mörkt och fönstret mot sjön är så litet. Med verandan skulle en massa ljus och sjöutsikt tillföras och kanske att man tillockmed skulle kunna använda den som ett litet matrum.

En liten undring man kan ha är hur den där dörren användes en gång i tiden och vart den ledde... Jag undrar även över fönstret och om det tillkom efter att dörren sattes igen. Jag som alltid trott att det var det äldsta och ursprungligaste av torpets fönster eftersom det är minst och med ojämnast glas. Men kanske är det istället det "nyaste", återanvänt ifrån något äldre hus?

Tankarna om att låta bakugnens yttervägg även i fortsättningen vara murad och att en veranda skulle skydda den putsade väggen mot väder och vint, plus att jag kan ta till vara värmen som eventuellt läcker ut ifrån murstocken spelar förstås också roll och gör en veranda ännu viktigare.

Som av en händelse har jag ett gäng gamla dörrar i förrådet som jag saknar användning för. Här är en enkel bräddörr som tidigare satt på vinden. De andra dörrarna i huset är ju av den modellen och den är liten och nätt i storleken så den kanske skulle passa bäst. Den är bara snickrad av fyra stående spontade brädor men jag tänker att jag skulle kunna bygga på den med liggande profilerade spontade brädor (typ pärlspont) på utsidan för att göra den lite tätare och bättre isolerad. Fast... det fore ju förstås rysligt fint att ha en dörr med lite glas i också. Det är iallafall så skönt att bara kunna kånka dit en dörr och titta hur det ser ut! Ritningar i all ära men en modell i skala 1:1 är liksom ännu lättare att läsa av.

Är det tokigt att göra en dörr för en veranda som bara finns i min fantasi då? Ja men jag vill ändå inte tro det. Det känns nämligen väldigt rätt att ha en dörr på den här platsen. Det skulle skapa mycket bättre kontakt med husets baksida som egentligen är husets finsida men som jag aldrig är på i nuläget. Jag kan tänka mig att även utan veranda, med bara en liten trappa ner så skulle detta kunna bli en favoritplats på kvällarna. Här skulle jag kunna sitta lite upphöjt och blicka ut över sjön i kvällssolen...

Några saker har jag kommit fram till angående verandan redan.

1. Den bör vara placerad så symmetriskt som möjligt på fasaden elternativt helt osymmetriskt.

2. Den får inte vara för djup, det verkar vara ett "misstag" som många gör med sina moderna glasverandor och då ser man med en gång att den är nybyggd och inte passar ihop med ett gammalt hus proportioner. För jag vill ju att den ska var ett smycke på huset ingen klumpig utväxt.

3. Den bör inte ha något klumpigt sadeltak, helst ska taket vara valmat och flackt.

4. Dörrarna på verandan ska helst sitta på dess långsida men det blir lite svårt för mig att ha dem så av två skäl. Dels för att kunna utnyttja rummet ordentligt och dels för att trappan upp till dören skulle bli så hög eftersom huset ligger i en backe. Bäst skulle det istället bli om utgången låg på kortsidan åt söder.

↧

Närmare stjärnorna

May 5, 2016, 1:02 pm

≫ Next: Fingolvet

≪ Previous: Nya tankar på gammalt tema

Något stort har tagit sin början. Jag vågar inte riktigt tro på att det faktiskt kommer hända men kanske, kanske kommer murstocken att bli hel snart. Eller helare åtminstone.

Det som hänt än så länge är iallafall att jag och min vän Susanna byggt en arbetsställning på taket. En med en liten plattform högst upp där man kan stå och jobba med murstocken. Eller i sämsta fall sitta och titta på sjön. Eller stjärnorna.

Så nu har jag för första gången någonsin varit uppe på taket! Det var verkligen hög tid. Och jag har kunnat lägga en skifferplatta över skorstenen så att det inte regnar ner i den. Bara 6,5år för sent. För det är tydligen förfärligt obra för lerbruksmurade murstockar som står kalla att det regnar in i dem. Har jag fått veta nu. Ja antagligen för de kalkbruksmurade också. (Så alla ni som liksom jag inte förstått vikten av detta tidigare, spring iväg och gör det nu!) Men. Vad gör några år hit eller dit när den förmodligen stått oeldad sedan 60-talet försöker jag trösta mig med. Nu har den i varje fall ett lock. Men det får inte bli för tätt heller utan fukt måste kunna komma ut. Därför ska plattan ligga uppe på några tegelstenar.

↧

Fingolvet

May 8, 2016, 2:58 am

≫ Next: Medaljonger och romber i all ära

≪ Previous: Närmare stjärnorna

Ni har ju inte fått se mitt golv kom jag på. Mitt gyllene, sammetslena, fina, fina golv!

Det var minst sagt äventyrligt att köra 5,4m långa brädor på ett släp men när jag börjar tvivla tänker jag på att om det gick att köra ett lass timmer efter Lill-Saaben så klarar jag nog även det här. Och jag fick fin bärhjälp av en vän och draghjälp av en snäll Volvo.

Det tog mig också ett bra tag att röja i rummet som fungerat som virkesförråd i några år nu. Mina 40cm breda och 5m långa gamla handhyvlade takbrädor är ju lite skrymmande minst sagt. Nu har de fått en tillfällig förvaring utomhus men behöver komma upp i taket innan hösten iallafall. I rummet har jag också förvarat en mängd verktyg som jag nu inte har någon riktigt bra plats till. Tänk om jag hade haft en liten lada att snickra och förvara virke och verktyg i, det hade varit perfekt!

Jag tänker att golvet ska få ligga och anpassa sig lite efter fuktigheten på torpet innan jag gör så mycket med det. Och så känns det ju lite dumt att lägga in det redan nu om vi kommer börja kleta med lera där inne snart...

Men nån gång under sommaren borde jag kunna lägga det på plats.

Jag är så löjligt förtjust i det! Det är nästan för fint för att läggas in- och trampa på!! Med smutsiga fötter!

Nej det här rummet kommer verkligen få bli ett finrum. Inrett med solsken och fladdrande gardiner och där man tassar barfota på lena golvplank.

↧

Medaljonger och romber i all ära

July 6, 2015, 1:46 am

≫ Next: Om gifter i byggmaterial

≪ Previous: Fingolvet

Jag har köpt en tapet till "vardagsrummet" i torpet, ett stort beslut för mig kan jag lova! Och det blev en nytillverkad designertapet, något jag verkligen inte trodde skulle hända. Inget limtryck och ännu mindre lumppapp och schablonmåleri alltså...

Den är beige och blå med ett jugendmönster föreställande rosor och kejsarkronor som slingrar som om varandra.Så här:

Medaljonger och romber i all ära men jag vill ha tapeter som gör mig lycklig. Och jag går inte igång på 1800-tals mönster, jag går igång på blommor!

Jag har drömt om den här tapeten i flera år men inte tänkt att den skulle passa på torpet men nu skulle den plötsligt försvinna ur sortimentet och var samtidigt nedsatt i priset vilket fick mig att tänka över saken en gång till. I rött och grönt är den helt galet fin också men jag tror det skulle bli för mycket för ett så litet rum. Och jag har tänkt mig en blå tapet i det här rummet. Blå och blommig allra helst. Förhoppningsvis kommer den skära sig alldeles precis lagom mot min mörkgröna kakelugn!

Dessutom ändrade jag åsikt om jugendtapeter i 1800-tals hus när jag nyligen hälsade på en vän som hyr ett 1800-tals hus i Skåne. På vinden satt den här gamla tapeten och var hur fantastisk som helst. Och den passade inte ett dugg dåligt i det gamla 1800-tals huset!

Varför nytrycks inte såna här mönster undrar jag? Det kan väl inte bara vara jag som blir lycklig av dem? Alltså jag vet ju att det nytrycks tapeter med jugendmönster men inte de allra mest fantastiska och färgsprakande. Inte mig veterligen.

Kanske kan det här tapetköpet fungera som motivation att ta mig an renoveringen av rummet. Ett mål i sikte. Jag längtar nämligen väldigt mycket efter att få sätta upp dem!

↧

Om gifter i byggmaterial

June 20, 2016, 1:15 am

≫ Next: Nu händer det!

≪ Previous: Medaljonger och romber i all ära

De flesta människor tycker väl att det är viktigt att vara miljövänlig men det är lätt att tänka att miljön är så stor och den egna insatsen gör så liten skillnad i det stora hela. Då är det lättare att bry sig om vad man utsätter sig själv och sin familj för i hemmet och det är ju också så mycket lättare att ändra på. Här går det verkligen att göra stor skillnad! Åtminstone för den som äger sin egen bostad. Gifter i byggmaterial är något jag intresserar mig mer och mer för och jag är nog inte ensam om det. Först var jag på en intressant föreläsning med professor Carl Gustav Borndehag på Byggnadsvårdsföreningens temadag "Hur hållbart är hållbart?" för ett par månader sedan. Och nyligen fick jag en väldigt bra bok i ämnet i mina händer.

Jag har inte brytt mig lika mycket om hur jag inreder min hyresrätt i stan som jag bryr mig på torpet. Inte för att jag har gjort så hemskt mycket tokigheter där men jag har till exempel inte brytt mig så mycket om vilken färgtyp jag målar med eller kvalitén på tapeterna eller om att jag har plastmattor på golven.. Men det får vara slut med sådant nu! Ju mer jag läser om det här ju mer inser jag att vissa hälsoproblem i min familj beror på att vi när jag var ett år flyttade in i ett då nybyggt hus med betongplatta på mark som ännu inte hade torkat riktigt. Detta var 1980 och plastmattorna låg och bubblade sig på golven...

Byggnadsvården och det giftfria boendet hänger väldigt nära samman. De för hälsan och miljön snällaste alternativen är oftast de traditionella. Men det finns några undantag och flera fällor att gå i. Vi byggnadsvårdare kan inte automatiskt känna oss sunda och miljövänliga. Att byta ut fungerande inredning och byggnadsmaterial mot äldre eller nyare i äldre stil är verkligen inte försvarbart till exempel. Byggnadsvården måste sluta syssla med sådant om vi inte ska bli klassade som snobbiga miljöbovar tycker jag! Linoljefärg kan vara väldigt snällt mot hälsa och miljö men är det inte alltid! Undvik därför alltid lösningsmedel i färgen och till rengöringen av penslar och annat. Det behövs inte och har heller ingen egentlig tradition utan förstör bara kvalitén på färg och penslar. Torkmedel är också onödigt- måla tunt istället! Gamla färger och tapeter kan innehålla gifter så som bly och arsenik, det ska man vara medveten om. Det går tyvärr inte att utgå ifrån att allt gammalt per automatik är hälsosamt även mycket är det. Konserveringsmedel i produkter med mycket vatten är också en bov att vara uppmärksam på. Försök därför att köpa torrvaror och blanda till själv i möjligaste mån. Det sparar både hälsa och miljö. Det är också lätt att byggnadsvårda i de stora sakerna men glömma de små. Speciellt farligt är det om man i första hand är ute efter en "gammal stil" mer än byggnadsvård som ett sätt att leva och förhålla sig. Glöm inte att spackel, fogmassor, limmer, tätskikt, isolering och allt sånt där mer eller mindre osynligt i huset också är viktigt. Det finns många osunda alternativ att undvika och som tur var finns nästan alltid ett traditionellt sätt som är både billigare, sundare och miljövänligare att ta till istället! Prova tex pärllim, linoljespackel, kutterspån, tjära och andra snälla varianter när du bygger och renoverar. Och sätt inte upp en massa plastbehandlade tapeter med gammaldags tryck på i ditt gamla hus! Testa istället att sätta upp en obehandlad papperstapet och måla den själv med limfärg om du inte har råd att köpa riktiga papperstapeter med limfärgstryck. Eller köp gamla tapeter från 50-talet och äldre!

Mitt mål med torpet har ju alltid varit att det inte ska innehålla några plaster eller gifter. Min nya vision är att huset den dagen det har gjort sitt av någon anledning ska kunna förmultna på platsen det står på och sakta och fint gå tillbaka till naturen. Utan att någon sanering krävs, inga miljöfarliga avfall behöver deponeras och inga gifter sipprar ut i Häggesjön! Det ska bli en hög av jord och sten igen som det en gång var. Och om det inte går riktigt så illa med huset så ska iallafall alla material gå att flytta och återanvända på en ny plats! I framtiden tror jag också att jag kommer vara mer noga med hur jag inreder även mitt vanliga boende. Vill jag att jag och mina nära och kära ska andas in en massa farliga emissioner hemma hos mig? Nej självklart inte!

Läs nu denna fantastiska och väldigt enkla bok (eller någon annan på samma tema) och sprid budskapet:

↧

Nu händer det!

July 4, 2016, 1:19 am

≫ Next: Leka med lera

≪ Previous: Om gifter i byggmaterial

Den stora murstocksrenoveringen har dragit igång med besked. Mina vänner från Nääs har varit på torpet i två dagar och gett mig ovärderlig hjälp. Chico har guidat oss och vi andra tre har varit hantlangare och lärlingar.

Innan vi drog igång behövde jag dock göra en del förberedelser.

Bygga ut arbetsställningen på taket så att man kunde komma åt skorstenen från tre håll.
Köpa lera, kalk, rep, juteväv, packplast, lampa och ett helt släplass med sand.
Laga de värsta sprickorna för att stabilisera murstocken något.
Tvätta stora mängder sten.
Bland annat.

Vi började med att sy en lång "korv" i juteväv med rep dragna igenom för att dra pipan med.

Vi blandade bruket för hand eftersom det inte finns någon el och bar allt vatten ifrån källan. Det gjorde så klart arbetet lite extra tungt men det var ändå inte så svårt.

Vi lagade sen skorstenen uppifrån först med lerbruk och mindre sten i sprickorna, så långt ner vi nådde med händerna...

Sen var det dags för tvättning med ett tunt kalkbruk invändigt för att få bort påväxter och sot på stenarna.

Och till sist var det dags för själva säckdragningen.

Principen är att den här sydda jutevävssäcken kan dras ihop som ett dragspel så att den bildar en propp i pipan. Sedan häller man på bruk uppifrån och lättar lite på proppen så att man kan dra säcken upp och ned i pipan. Då skvätter bruket upp på sidorna och trycks med hjälp av säcken in i murstockens springor. Detta görs nedifrån och upp och ca 30 cm i taget. Till sist drar man säcken hela vägen upp och ned några gånger för att få pipan slät och för att överflödigt bruk ska försvinna. Jobbet är tungt och smutsigt men principen är egentligen ganska enkel. Mest trixigt är att sy jutevävskorven på rätt sätt och i lagom storlek.

Chico på Nääs säger att han gör detta för mig för att någon ska föra kunskapen vidare om hur detta görs. Så jag ska göra mitt bästa för att ta ansvar för detta tänker jag.

Det är mycket arbete som återstår och resten ska jag göra själv. Men nu har jag fått redskapen och borde klara det. Principen är att murstocken efter att den tätats invändigt sedan ska tätas även utvändigt. Detta kommer jag skriva mer om framöver.

Det börjar sakta sjunka in att murstocken faktiskt ändå är räddad nu. Det kommer gå att använda den! Inga rör behöver dras i den och den behöver inte plockas ner. Plötsligt bara så där gick den från att vara en risig stenhög till något högst användbart. Och lera, sand, sten och vatten är nästan allt som behövs.

↧

Leka med lera

July 15, 2016, 1:02 am

≫ Next: Början och slutet

≪ Previous: Nu händer det!

Det är det här jag gör nu om dagarna. Leker med lera.

Hela murstocken ska fogas om utvändigt och det tar sin lilla tid.

jag behöver:

Hacka bort gammal puts (i den mån det finns någon kvar) och kratsa ur alla fogar. Jag använder en murarhammare och en gammal slö morakniv till detta.

Blanda bruk. Bruket ska bestå av en del lera och tre delar sand och vara hyfsat fast.

Hämta sten (små, platta står högt i kurs).

Tvätta stenen om den är smutsig.

Blöta ner murstocken med vatten och "gojsa" i fogarna med en murarborste så att de blir ordentligt uppluckrade.

Fylla fogarna på nytt med lera som jag kastar in i springorna (ska egentligen göras med en murarslev men jag har inte så bra kontroll öven sådana). Det här är ett ganska roligt moment.

Trycka in stenar i leran. Först ska stenarna smetas in i lera och helst ska det säga "slurp" när de sugs fast. Detta är som ett gigantiskt pussel som också är ganska roligt att pyssla med. Men man kan vara pricis hur noggrann som helst så det gäller att sluta i tid. Jag gör även vissa lagningar av murstocken där det helt saknas stenar.

Sen ska jag helst klappa lite med handen på den nyfogade ytan för att minimera risken för sprickor.

När det här är gjort över hela murstocken (jag är inte riktigt klar än...) så ska hela alltet putsas. Jag får rapportera mer om det senare. På det här viset blir murstocken tätad tre gånger, först invändigt med säckdragningen, sen i fogarna och sist med ett lager puts.

↧

Början och slutet

November 2, 2016, 5:28 am

≪ Previous: Leka med lera

Ni undrar kanske vad som hände, var jag blev av? Svaret är att det blev inte riktigt som jag trodde i somras. Och hur skulle jag kunnat gissa att jag skulle flytta till Åland?!

Murstocken på torpet står där den står och väntar på att jag ska komma hem från de här äventyren. Men det dröjer ända till sommaren innan jag är tillbaka. Och jag saknar det såklart, de många soliga sensommar- och höstdagarna hade varit underbara att spendera på torpet. Men jag har det lite underbart här också. Åland är lantligt och långsamt och jag tror jag passar in bra. Här finns mängder med skruttiga hus att drömma om och mitt jobb är roligt. För nu är jag en riktig byggnadsantikvarie! Och jag ger råd åt andra ägare av gamla hus, dokumenterar äldre byggnader och inventerar och värderar områden när det ska byggas nytt. Ja bland annat då. Så sämre kan man ha det.

Jag lär mig också om Åländskt kulturarv och deras lite speciella byggnadstradition. Kanske tar jag med mig något av det hem till torpet sedan. Jag har redan blivit lite inspirerad av den modiga färgsättningen på husen här och av de fantastiska verandorna.

Så jag bommade igen torpet för vintern för redan för två månader sen.

När jag kom dit sista gången överraskades jag av att skogen tagits ned på två sidor om åkern runt torpet. Och det var bra! Jättebra! För jag fick mycket mer mer ljus och rymd.

Det såg ljust ut.

Och nu tänker jag att detta är den här bloggens allra sista inlägg.

Men kanske ändå att den kommer tillbaka igen någon gång...

↧