Jag är precis hemkommen ifrån en sommarkurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna där jag har fått så mycket bra ny kunskap. På två veckor har vi bland annat lärt oss hur man hässjar hö. Hur/ varför man ringbarkar träd dvs hur man har ihjäl en asp utan att få miljarder rotskott. Hur man får en tall att utveckla fetved, jag som trodde att man var tvungen att vänta i 150år och så tar det bara 3år! Hur man fäller ett träd med yxa, jag var grym på det! Hur svedjebruk går till, fast på grund av vädret kunde vi aldrig elda tyvärr. Och så har vi lärt oss hur man bygger en gärdesgård och känt på hur mycket jobb det är med det.
Kursen är ganska praktiskt inriktad och det är så skönt att få lära sig med kroppen efter ett långt år i skolan där jag bara använt huvudet. Och under de praktiska övningarna har vi dessutom varit på Linnes Hammarby och en finare skolmiljö är svårt att tänka sig.
Jag älskar kunskap som gör mig fri att klara saker själv! Att fälla ett mindre träd känns numera som en baggis tex. Och så fantastiskt att kunna ordna egen fetved hemma på tomten! Det mesta är dessutom så enkelt när man väl vet hur det ska göras.
På kursen har vi även lärt oss att känna igen ett antal blommor och gräs, framförallt såna arter som gynnas av hävd och trivs på näringsfattig mark. Tänk vilken skillnad sådan kunskap ändå gör. Nu längtar jag efter att åka till torpet och inventera vilda växter. De är inte bara blommor och gräs längre utan är speciella och värdefulla. Det jobbiga är bara att jag nu har kärat ner mig i en mängd olika ängsväxter som jag aldrig hade träffat förut och som tyvärr kommer bli svåra att hitta på Hisingen och kanske även på torpet. Nu när jag vet att marken kan vara full av jungfrulin, brudbröd och kattfot så vill jag så gärna att den ska vara det lite oftare. Och att fler kan få se den där mångfalden och skönheten som skulle kunna finnas och som för inte så längesedan faktiskt har funnits.
Kursen fortsätter i augusti och då ska vi lära oss ännu mer spännande saker.
