Jag har semester nu och vägrar göra jobbiga saker. Det som inte känns jobbigt är däremot att leka med färger och måla. (Genom att leka med färger har jag lyckats lura mig själv att göra en massa nyttigt men mer om det sen.)
Den här dörren har vad man kan kalla orginalfärg. Den fanns sparad bakom ett lager med pärlspont och jag gissar därför att färgen är ifrån 1800-talet iallafall. Det är roligt att ha kvar orginalfärger i huset, speciellt när de är så här fina!
Den här sidan av dörren kommer jag tvätta men sedan inte ändra så mycket på. Dörrens andra sida däremot var målad med vit lackfärg à la 60-tal. Jag tyckte att det kunde vara roligt att måla även den sidan med samma färg så jag gav mig på att försöka hitta den.
Först trodde jag att den låg väldigt nära Ottossons grågröna färg men den visade sig vara för grön. Sen trodde jag att deras Hardebergablå blandat med vitt skulle komma väldigt nära men den blev då för blå. Till sist blandade jag de båda kulörerna och "smutsade ner" blandningen en aning med grön umbra och då minsann blev den helt rätt!
Eftersom jag antog att det inte var så här de bar sig åt på 1800-talet när de målade min dörr första gången försökte jag klura ut vad det kunde vara för pigment i de där Ottosson-färgerna. Lite gulockra kanske? Kimrök? Grön umbra? Efter lite laborerande mellan dessa tre pigment plus vitt hittade jag rätt. Svårare än så var det inte! Nu har jag alltså en alldeles egen grå färg, någonstans emellan grågrön och gråblå och jag döpte den till Floringsåsgrå! Jag målade sedan baksidan av dörren i denna fantastiska kulör:
Det här var ju så roligt att jag satte igång att skrapa även de övriga två dörrarna som var målade med lackfärg. Denna hade som ni ser en lite mer dämpad, grågrön färg från början och sen ett senare lager av ljusgul/beige färg:
Den sista dörren var nyare och där dolde sig inga spännande färglager.
Slutligen fick de här två dörrarna också var sitt lager färg och vips hade jag uträttat ganska mycket!
